Många av er har säkert känt det inombords. Att hur varm, ljum och ljus midsommarnatten än må te sig, så nog finns det där - ett kallt drag som påminner om att det härifrån går mot mörkare tider. Vid midsommar påbörjar ljuset sitt döende. Och tiden ska lida ända till Lucianatten innan det återföds.

Lucia är vändpunkten där ljuset ånyo lovar oss sin återkomst. I ett kompakt mörker, skrudat av iskyla och snö, tänds en vacklande ljuslåga. En dag ska den fylla hela himlen.

Luciafirandet i dessa dagar är just en produkt av...dessa dagar. De ljusbärande, vitskrudade damerna har inte varit med oss längre än sedan omkring 1920-talet. Däremot är Lucia väl förankrad i den svenska folktron / folktraditionen.

Själva Lucianatten brukade ses som en tid då oknytten härjade. Ja, allt från lyktgubbar och elaka kärringar till självaste Horn-Pär var ute på galej, i akt och mening att göra det surt för människorna.
Lägg därtill diverse egendomligheter. Vad sägs om ladugårdsfän som kunde tala människospråk?

Precis som i fallet med midsommar återkommer tron på att man i drömmen under Lucianatten kan få möta sin blivande respektive. Andra traditioner talar om drömmar uppvisande bilder ur antingen det förflutna eller framtiden. Inga sju sortens blommor förvisso, men dock ansågs både salt och ingefära kunna vara drömmerskan/drömmaren behjälplig.

Lucia förknippas enligt äldre källor även med den Lilith som Bibelns Adam ursprungligen gavs såsom hustru. Skapad av samma stoft som sin man vägrade hon underkasta sig denne, vilket slutligen resulterade i hennes bevingade flykt från lustgården. Trots änglars försök att förmå henne att återvända, valde hon framhärdandet. Därför straffades hon av Gud och hänvisades till att leva som demon i öknen. Lilith tillskrevs hängivelsen att skada barn. Farligast var hon under de första dagarna av spädbarnets liv, men antogs likväl medfara dem långt upp i åldrarna om de icke var försiktiga. Som rovfågel kunde hon till och med tänkas äta upp dem.

 Även sumererna har ett finger med i spelet när det kommer till Lilith. I det ca 4000 år gamla Gilgamesheposet dyker hon upp såsom ödslighetens jungfru och tillika en av dem som prövar Innanna.

Så betänk, när du står under bar himmel mitt i Lucianatten, att det är en mångtusenårig (om än formskiftande) tradition du är en del av. Minns också att nu, då mörkret sluter sig som tätast omkring dig, föds det ljus som sex månader senare ska förljuva din sommarnatt. Det är ett evigt hjul av mörker och ljus, ständigt avlösande varandra. Och du får stå i skådespelets centrum.