Hösten är här. Vindarna blåser med mer kyla och med större styrka. Vinden ruskar om lövträden som släpper sin färggranna skrud och löven dansar så vackert ner mot marken. Naturen bäddar in sig i ett färggrannt hösttäcke och förbereder sig för vinterns ankomst. Än andas det inte snö i luften, men vintern är i antågande. Höstens vackra färger vittnar om slutskedet av denna årstid. 

Det blåser inte bara in höstvindar nu, det drar även in ondskans och hatets kalla vindar över vårt land. Fruktansvärda vindar som bärs fram av människor fyllda med hat mot olika människogrupper och identiteter. Hatfyllda vindar som släcker livslågor och framtidshopp och som sveper med sig människoliv på de mest fasansfulla sätt. Den hatfyllda vind som drog in över Trollhättan och släckte liv den bäddar nu in vårt land i sorg, förtvivlan, rädsla och ilska. Den lägger sig som en blöt, tung filt över oss alla, över vår framtidstro och hoppets låga vacklar. 

Vår låga ska inte vackla! Vi ska likt eldfågeln resa oss ur askan och vårt hopp ska få full styrka igen. Vi ska måste tillsammans stå starka, låta de vindar som bär oss fram vara fyllda med glädje, hopp och framtidstro. Våra vindar ska ge än mer syre till de eldar vi tänder för allas rätt till lika värde. Vi ska tillsammans låta framtidstrons låga brinna starkare än någonsin för alla mänskliga rättigheter och rätten till sin egen identitet.  Vindar som bärs fram av hat ska inte hinna växa sig starka, de ska ge vika för de eldar av hopp vi tillsammans tänder och för de starka goda vindar vi väljer att bäras fram av. 

De eldar som brinner på Midvinterglöd ska vi i år tända för allas rätt till lika värde och existens. Våra eldar ska brinna med stark låga och bära hoppets låga högt upp mot skyarna. Framtiden kan vi påverka tillsammans - vi väljer vilka vägar vi går och vilka vindar som bär oss fram. Låt oss välja att bäras fram av glädjefyllda, vackra varma vindar där alla färggranna fjädrar får dansa tillsammans, sida vid sida.